Vibrio cholerae
Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Huvudartikel
Till innehållsförteckngen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002
Se även
Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Kolera
Innehåll |
Vibrio cholerae
Smittämnet
Bakterier tillhörande genus Vibrio är oxidaspositiva, svagt böjda, stavformiga, gramnegativa, rörliga glukosjäsare. Vibrio cholerae är den mest kända arten då vissa toxigena kloner kan orsaka kolera. Övriga arter inom detta genus samt Aeromonas och Plesiomonas behandlas översiktligt i separat artikel.
Vibrio cholerae kan med avseende på sin lipopolysackarid (O-antigen) indelas i drygt 150 serotyper. I smittskyddslagen regleras sjukdomen kolera. WHO's definition av kolera är tarminfektioner orsakade av Vibrio cholerae som producerar koleratoxin (CT) och som tillhör två serotyper, O-1 eller O-139. Smittskyddslagens begrepp kolera tolkas i Sverige i enlighet med WHO’s definitioner.
Andra serotyper av Vibrio cholerae än O-1 och O-139 är normalflora i bräckt vatten och serotypas normal inte. Dessa isolat kallas med ett sammanfattande namn Vibrio cholerae non-O1 (se svarsrutiner).
Det förekommer även i Sverige infektioner, t.ex. externa otiter, orsakade av toxinnegativa Vibrio cholerae non-O1 vilka inte är att betrakta som kolera. Enligt litteraturen kan även vissa isolat av non-O1 producera CT. Sådana isolat kan sannolikt förklara patientsymtom men är inte att räkna som kolera då de (hittills) inte givit upphov till epidemisk spridning.
Föreliggande metodik är skriven för att identifiera Vibrio cholerae och stammar som orsakar kolera.
Patogenes och patofysiologi
Kolera är en huvudsakligen vattenburen smitta. Vid experimentella infektioner med kolera är dock smittdosen mycket hög, upp till 1011 bakterier, beroende på bakteriens känslighet för ventrikelns sura pH. Det är osannolikt att infekterat vatten innehåller så höga koncentrationer varför man antar att intracellulär överlevnad i frilevande urdjur skyddar bakterien under transport genom magsäcken. Achyli och buffrande effekt av samtidigt intagen föda är andra faktorer som kan sänka infektionsdosen till uppskattningsvis 106 bakterier.
Kolerabakterien koloniserar med hjälp av sina fimbrier (toxin-co-regulated pili/TCP) tunntarmen och producerar CT. Toxinet består av fem molekyler av subenhet B som binder till tarmväggen samt en molekyl av subenhet A som efter bindning passerar in i epitelcellerna. Subenhet A påverkar enzymet adenylcyklas och leder till utflöde av elektrolyter och vatten in i tunntarmslumen. CT är likt det värmelabila toxinet hos ETEC men kan inte påvisas med den PCR-metod som anges för ETEC.
Symtom och klinisk bild
Sjukdomen karakteriseras av våldsamma diarréer som kan uppgå till 10 - 15 liter/dag. Avföringen brukar i litteraturen karakteriseras som "risvattenliknande". En adekvat rehydrering av patienten, antingen oralt eller vid behov parenteralt, sänker dödligeheten från ca 50 % vid obehandlade fall till i det närmaste noll.
Epidemiologi
Följ länken för detaljerad information
Prevention
Ett tämligen effektivt vaccin som intas per os finns tillgängligt. God sanitär standard för dricksvatten- och avloppssystem motverkar spridning av kolera.
Provtagning
Följ länken för detaljerad information
Laboratoriediagnostik
Följ länken för detaljerad information
Laboratorierapportering
Alla fynd av toxinproducerande Vibrio cholerae O-1 och O-139 skall rapporteras enligt smittskyddslagen (2004:168), allmänfarliga sjukdomar, via SmiNet till SMI och smittskyddsläkaren.
Referensfunktioner
Ej beslutade
REFERENSER
- Kaper m.fl. Cholera. Clin Microbiol Rev 1995;8:48-86.
- Tison, DL. Vibrio. Manual of Clinical Microbiology 7'th Ed sid 497-506
- WHO Fact Sheet N107, 2000 Adress (http://www.who.int/inf-fs/en/fact107.html)
