Resistensbestämning vid UVI-diagnostik

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


Innehåll

Resistensbestämning

Metodval

Standardiserad diskdiffusion i den form som rekommenderas av Läkaresällskapets referensgrupp för antibiotikafrågor (RAF) och dess metodgrupp (RAF-M) är referensmetod för resistensbestämning enligt SIR-systemet i Sverige. Metoden beskrivs utförligt på RAF:s hemsida på internet [1].

Ej standardiserad diskdiffusion s.k. direktresistens används på många laboratorier för att påskynda diagnostiken. Svenska studier på konsekutiva material har visat 96 % överensstämmelse med det standardiserade tillvägagångssättet (Brönnestam 1999, Johnson 1995, Källenius 1981). Med adekvata exklusionskriterier kan metoden vara användbar. Den bör handhas av tränad personal och inte användas vid blandkultur eller vid låga bakteriekoncentrationer (< 108 CFU/L). RAF-M har i upprepade kvalitetskontroller visat att inokulatet är den variabel som har i särklass störst betydelse för reproducerbara SIR-resultat vid resistensbestämning. RAF-M avråder från direktresistens.


Resistensbesked för bakterier isolerade från urin, RAF/RAF-M:s rekommendationer

RAF/RAF-M informerar fortlöpande om antibiotika, och ger landets laboratorier stöd och råd om metoder för resistensbestämning. På RAF och RAF-M:s hemsida ([2]) återfinns rekommendationer om minimiurval av antibiotika vid resistensbestämning som kan utgöra underlag för lokala diskussioner.

REFERENSER

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda
Skriv ut/exportera